|
Detta är sidan men min saknade Skrållan.... min första skogis!
Hon föddes 3 november
1990... long time ago!
Hon var bara 5 dagar gammal när jag bestämde mig för att hon var katten
för mig!
Men det ville sig inte bättre än att kom hem med hennes bror oxå, Elvis.
Inget jag någonsin ångrat! De var bästa vänner o kunde gnabbas sådär som
bara syskon kan =) Skrållan hade en kull, min första... det blev fem
hanar... inte drömscenariot direkt... Men vad skulle man göra, gilla
läget bara! I den kullen föddes GIC S*Långängens Mozart, han gjorde
väldigt bra ifrån sig på utställningar o han fick två kullar med två av
mina honor. En mycket vacker katt! Kunde absolut haft mycket längre
kropp o svans... men det där huvudet o de stora vackra öronen med
tofsar... detta var ju 1992... så jag hade både tofsar o stora öron på
den tiden *ler*
Men nu var det ju inte Mozart jag skulle skriva om...
Skrållan kastrerades
efter 2 st. livmoders inflammationer.
Men det gjorde inte så mycket...
Hon blev en mycket glad kastrat tillsammans med sin bror. De var
verkligen som ler o långhalm de där två... Så när Elvis lämnade oss 2001
tog det Skrållan hårt... sörjde sin bästa vän o antagligen sin
beskyddare. För så fort han var borta började de andra katterna att,
helst Nappe, mobba henne... det var verkligen inget kul att se... jagade
henne så fort han fick chansen. Det slutade med att Nappe fick flytta
hem till en kompis i några månader, o sen blev han kastrat o då lugnade
han ner sig. Så de sista åren fick hon det lugnt o skönt iaf! =)
En helt underbar katt med
ett väldigt högljutt o speciellt kurrande!!! Mitt hjärta har varit
hennes sen den dagen jag först såg henne!! Nu var hon väl kanske inte
den mest rastypiska skogis jag haft... men det spelade ingen roll, hon
var världens bästa iaf!!! =) Ingen (utom möjligen Elvis då) kunde trösta
en som hon... hon visste precis!! Jösses vad jag saknar henne!! =(
Hon hade under många år
en juvertumör... den växte inget särskilt... men den fick vara... hon
var ju ändå så gammal då... så varje dag efter det var ju en bonus... o
det blev många år!! =)
Men säg det som varar...
14 mars 2006, över 15 år gammal, fick vi till sist ge upp...
Det är aldrig roligt att ta farväl... o inte ville hon det heller, hon
kämpade emot den lilla skruttan... inte blir det lättare för att man
haft dem så länge o de är gamla, bara värre!
Det har tagit väldigt
lång tid innan jag ens kunnat tänka mig att uppdatera den här sidan...
det har gjort alldeles för ont!! Men nu gör jag det ändå... får passa på
när man ändå inte är på topp... för jobbigt som fan är det o gråter gör
jag... Men jag hade inte räknat med nåt annat... Kanske jag rotar fram
lite nyare kort nån dag, men nu orkar jag inte.
Hoppas du har det bra
mitt lilla hjärta!
Saknar dig så...
|
