Elisabet & Viktor
2008-08-23

En stor dag!

Jag tänkte att jag skulle skriva litegrann om hur jag upplevde det hela...

Det började redan för snart två år sedan, då det började tisslas om ett bröllop nog skulle bli av, inte det året... men så var vi på tjejmiddag hos Bettan en kväll, då avslöjades att det nu var på tapeten... så det låg hela tiden där i bakhuvudet, långt innan inbjudan kom. Jag hade redan hittat en klänning, eller rättare sagt två... jag behövde bara hitta nåt att ha över axlarna...
Jag blev glad att se att datumet för bröllopet hade ändrats, då jag ville åka på kattutställning helgen efter, Scandinavian Winner... årets händelse liksom... på kattfronten iaf! Så allt löste sig finfint!

Sommaren gick... o jag glömde helt av att jag skulle hitta nåt att ha över axlarna... så några veckor innan bröllopet fick jag ju rusa runt som en tok...det var jag säkert inte ensam om *hihi* Inte gav det utdelning i nåt som kändes rätt heller... så jag fick inte ihop det alls... så dagen innan bestämde jag mig helt enkelt för att dumpa klänningarna för nåt som jag visste passade mig o som jag dessutom trivs i, o det ångrade jag inte för en sekund. Tur att det inte är så strikt numer... =)

Present hade jag inte heller kläm på, tyckte ärligt talat att det var jobbigt att inte veta vad man skulle köpa. Hade det varit en present enbart till Bettan så hade väl inte det varit så svårt... men nu skulle det ju vara till dem båda... *suck* Så det hängde över mig tills en dag då det kom som från en blixt från klar himmel *aha* Jag skulle ju såklart mecka ihop nåt... så lite skräp samlades in... o en kreation a'la Lotta växte fram. Jag blev mycket nöjd! Var väl rätt säker på att mitt skräp skulle passa då de har lite alster från mig sen innan... men inget som den här tingesten... den blev rätt stor! =)

Nu visade det sig att innan jag kom iväg på det här bröllopet, så hade jag hunnit köpa en ny katt... o han skulle såklart ställas ut den helgen som bröllopet skulle gå av stapeln, uppfödaren hade anmält honom. Så jag fick åka med honom till Varberg långt innan tuppen vaknat på bröllopsdagen, efter 3 timmars sömn... Fick vara med o se bedömningen av min katt innan jag var tvungen att åka hem o byta om. *stress*

Kom i kläderna o åkte vidare till Camilla där det var ett gäng som väntade på att få åka till kyrkan. Fick se Camillas nya lya på kuppen, jättefin! Vi packade in oss i bilarna, Malene o jag satt vid ratten denna kväll.

Kyrkan var full med folk när vi kom så vi fick sitta längst bak. Det gick bra det oxå, enda nackdelen var ju att jag hade noll chans att fota... men men... Det vart lite komiskt faktiskt, när det vackra paret stegade fram längs gången fick vi se att det satt ett stort kryp i Bettans slöja... det var nåt pappalångbenaktigt... o den hade fullt sjå med att klättra hit o dit... den var ju rent hypnotiserande!!! *hihi* Det var väl tur att den inte ramlade ner så hon fick den på sig... då hade det nog blivit liv i kyrkan *haha* Det andra som jag fastnade vid var bestman... det kändes som om jag visste vem det var, han var sååå bekant! Men jag kunde för mitt liv inte förstå varför jag skulle veta vem Viktors bästa kompis som dessutom bodde i Malmö var... *huvudbry*
Ceremonin var fin o inte så lång!

Utanför kyrkan var det kramkalas, alla skulle ju gratta paret Wessman!

Vi begav oss till församlingshemmet där festen skulle hållas, det var bara ett stenkast bort, under tiden så fotades brudparet. Vi väntade o väntade o väntade... toastmastern sprang hit o dit.. kändes som om han var överallt! =)

Till sist kom de!
Det fullständig lös om dem... lyckan visste inga gränser! Blir ju alldeles rörd av bara tanken... o jag är så glad för deras skull, de är väl värda alltihop!!! Å Bettan var nåt av det vackraste jag sett!!! Hon är iofs vacker rakt igenom i vanliga fall oxå, men Bodil o Monica på Black & White hade gjort henne magisk!!! Grymt!!! Ni e bäst!!!

God mat serverades till roliga tal o en del spexande, hade fått bra sällskap vid bordet o kunde inte klaga på nåt, hela grejen var TOPPEN!!! En skön samling människor, så det kunde inte gå fel. Personligen blev jag tilltalad som "det e du som har katter va!?" *haha* Det verkade vara som om Bettans släktingar mindes mig... jag förstod först inte varför... tills det visade sig att de kom ihåg mig då jag var på Bettans mors begravning. Där ser man... hon med katterna! Björn, Bettans far frågade hur många katter jag hade nu... o när jag sa hur det låg till så sa han: inte fler!?! *haha* Den e det ju inte ofta man hör liksom =)

Det där med bestman fanns fortfarande i mitt huvud... då han plötsligt kom fram o sa att vi har väl setts förr!? Öh? Nu blev det ju ännu knepigare... men så kom det till mig... vi träffades på krogen julen då Viktor fyllde 20 o jag fyllde 30... vi var ute o firade... o jag kommer särskilt ihåg att han gissade att jag var 23 år... inte illa samma natt man blev 30 *fniss* Så det var ju skönt att det ploppade fram ur hårddisken! =)

Tårta smaskades det på... innan det blev dags för lekar, bröllopsdans o Viktors sånginsats.=) Det hela var mycket lyckat! Dansen kom igång... det var lite si o så med uppslutningen i mellan åt... men för det mesta svängdes det lurviga ben! Jag var lite trögstartad just den här kvällen, men som vanligt kunde jag inte hålla mig så länge... sen var det fullt ös! Vilket straffade sig dan efter då fotleden var lite mer svullen.. men men, det är smällar man får ta, det var det värt!

Tänkte precis på den första gången som jag träffade Bettan...
Jag cyklade till jobbet på den tiden. När jag kom en bit på vägen blev jag stoppad vid en busshållplats av Bettan, minns inte riktigt om bilen krånglade eller hur det kom sig att hon var just där. Hur som helst så var hon i behov av 5 kronor så hon skulle kunna ta bussen hem. Jag visste inte vem hon var, men hon visste tydligen vart jag jobbade (hon jobbade på banan bredvid)...  hon fick 5 kr. De trodde jag inte att jag skulle få igen, men jodå... de levererades till mig. Sen glömde jag allt om det. Tills en dag då hon skulle byta till kvällen o till min bana... vi fann varandra direkt! Jag kopplade inte först att det var tjejen som lånade 5 kr... Vi har haft mycket skojigt ihop! Hon fick katten Dennis, vi åkte på utställningar... röjde på dansgolven... lärde mig att uppskatta trance... tja, jag fick en kär vän helt enkelt!!
Vi umgås kanske inte så ofta längre, men varje gång vi ses är det som tiden stått still, tar bara vid där vi slutade sist liksom... o varje gång inser jag hur mycket jag saknat henne!!! Det är ju så dumt egentligen då vi bor rätt nära varandra... aja... det kanske blir ändring nåndag, den som lever får se! =)
Hon sa det så bra: Du finns alltid med mig o har en plats i mitt hjärta trots att vi inte ses så ofta!
Jag kan bara hålla med när det är fullständigt ömsesidigt!

På småtimmarna kom det fram lite nattamat... då var det hög tid för mig att tacka för en oförglömlig dag!!!

Må lyckan vara med er i alla år som kommer!

Love you always!

Massor med kramar!